Inte tid att blogga

Det har jag verkligen inte. Men, idag ska jag göra ett supersnabbt inlägg. Livet är underbart! Det är stressat och många trötta mornar och kvällar, men Caspians leende gör det hela värt det flera gånger om :)

 Amningen var svår att få igång från början, troligen pga att det blev kejsarsnitt, men nu funkar det som den ska. Jag behöver amningsnapp för att lillen ska få grepp, men det är jag ändå bara tacksam över. Visst är det jobbigt när han är hungrig och viftar till så nappen åker av, men jag har inte haft några sår eller nåt sånt :)

Det går även bra att jobba. Jag jobbar inte 100%, inte ens dom dagar som är mina jobbdagar, dvs torsdagar och fredagar. Men jag tror att jag lyckas hyfsat bra iaf. Det återstår väl att se nästa år, om kunderna är nöjda så återkommer dom :)

Snart börjar beskärningssäsongen, då kommer Leif vara helt pappaledig och jag kommer jobba allt som går. Blir spännande att se hur det kommer funka. Blir även spännande att se hur det blir rent ekonomiskt. Jag kanske ska försöka ta ut en lön i år? :P

Nu ska jag skynda mig, liten sover och jag har hunnit med att duscha, men frukost och hänga tvätt vore inte så fel heller. Iaf frukosten, tvätten kan jag göra när han är vaken åxå :) Bjuder på en bild från dopet på Tällberg.

Caspian i mormors famn.

Förlossningsberättelse

Nu när jag sitter uppe och ammar så passar det ju alldeles utmärkt att ta och berätta om hur förlossningen gick till. Senaste inlägget här var visst 23:e april och det skulle dröja mer än två veckor till innan Caspian kom. Jag kan avslöja att jag var ganska övervänt där på slutet, totalt blev det 19 dagar jag gick över tiden.
Veckan innan så åkte vi in varannan dag på ultraljud, för att se så att lillen hade det bra i magen. Dom kollade så att det fanns fostervatten och att moderkakan fungerade som den skulle. Det var inga problem där, men på söndagen bestämdes det att vi skulle åka in kommande dag och påbörja allt med hjälp av hormoner. Det kändes bra att få satt ett datum för när det skulle börjas, vi kunde dessutom förbereda oss hemma genom att kolla igenom väskan, ordna så att vi hade nåt att titta på under dagen (How I met your mother) och lite sånt. Vi ordnade även skjuts av Jonas och Anna, som har ställt upp hur mkt som helst för oss! Dom är ju lätt snällast i världen!

På måndag morgon åkte vi alltså in, dom kollade via ultraljud och sedan ctg att allt såg bra ut. Sen fick jag ett hormonpiller för att starta upp allt, åsså fick vi vänta.
Jag började få värkar, mer och mer, men inte så farliga ändå. Vi gick omkring på bb och i sjukhuset för att fördriva tiden. Vid värkarna fick vi stanna av och vila, men annars gick allt bara fint. Det ringde kunder och frågade om beskärning, Leif blängde väl lite på mig och muttrade om att vi var på bb när jag svarade ;) Dagen fortsatte väl i stort så, vi satt inne på rummet och tittade på How I met your mother, tog några promenader och kollade med ctg:n.
Fram till halv elva på kvällen, sen började det hända saker. Jag låg i sängen och försökte sova, det är ändå ganska jobbigt gå omkring och ha ont en hel dag. Rätt som det är känner jag värkarna öka markant, otroligt mkt rent av. Jag tar mig in till toaletten, och vattnet går. En väldigt intressant känsla, mest tog den ont. Sen satte värkarna igång ganska bra. Det gick inte att sitta eller ligga, det enda som funkade var att gå omkring långsamt, långsamt i korridoren framåtlutad på en sån där svävare. Men när kockan närmade sig två var jag så trött att jag bara ville grina och sova. Då bad jag om smärtlindring och fick en spruta morfin, sen sov jag inom 10 min.

På tisdag morgon började allt med att dom kände efter hur mkt jag hade öppnat mig, det var enbart en cm, så dom satte in ett dropp på mig. Det gick fort men knappast smärtfritt. Sedan satte dom in hormondropp på mig som de ökade successivt under dagen. Vid lunchtid var det fruktansvärt! Leif kunde inte röra i mig, för det kröp under huden, speciellt i benen. Värkarna var ganska jobbiga och det var inte alls roligt.
Barnmorskan frågade mig vad jag tyckte om bedövning, och jag sa att jag helt klart var för det. Så dom ringde efter narkosläkaren som skulle lägga in epiduralbedövning på mig. Det var en fascinerande upplevelse. Jag fick sätta mig på kanten på sängen och kuta med ryggen. Jag var förberedd på att det skulle ta jätteont, för det är vad alla säger att det gör. Hon berättade vad hon gjorde, att hon först satte in bedövning som stack litegrann, sen satte hon in själva epiduralbedövningen, men just som hon stuckit in den en bit fick jag en värk. Hon undrade om jag kunde andas genom den, men det kunde jag inte, så hon fick dra ut bedövningen. När värken var på nedgående så skyndade hon sig med att få till bedövningen igen. Sen blev det total förvirring när hon undrade hur det kändes och jag som väntade mig att det skulle ta skitont satt och väntade på smärtan. Den kom aldrig. Så jag fattade inte vad det var jag skulle känna. Och hon förstod inte varför jag inget kände, och blev till slut orolig över att hon gjort nåt fel och undrade om jag kunde vifta på tårna. Det kunde jag, utan problem. När det kom fram att jag satt och väntade på smärta som aldrig kom så blev alla lugnade och glada :) Efter jag fått epiduralbedövningen så försvann smärtan nästan helt. Det var otroligt skönt! Leif fick massera mina fötter och framförallt klia benen på mig. Och jag somnade ganska snart.
Varannan timma tror jag dom var in och kände hur mkt jag öppnat mig, och vid middagstid var jag öppen 6-7 cm. Äntligen! Så lång tid kunde det inte vara kvar nu! Men där tog vi misste...
För under hela kvällen var det så öppen jag var, 6-7 cm, aldrig något mer. När klockan slog tolv så tyckte barnmorskan (nattpersonalen, min fina Vanilda hade gått hem för dagen) att jag skulle förbereda mig på att det kunde bli kejsarsnitt nästa morgon. Så vips fick jag varken äta eller dricka nåt mer. Att jag inte fick dricka var nog det värsta, för så mkt som jag svettades då har jag nog aldrig förr svettats. Dom stängde även av droppet så att min livmoder skulle få vila upp sig lite, för att sedan kanske orka med att öppna sig mer till morgonen. När dom stängde av droppet så slutade värkarna helt att komma. Kl 2 på natten satte dom igång droppet igen men på morgonen visade det sig att jag inte öppnat mig nåt mer ändå.
Så vi började förbereda oss på kejsarsnitt. Det var väl inte vad varken jag eller Leif egentligen ville, men ibland blir det annars än man tänkt sig. Jag kände mig iaf trygg i händerna på barnmorskorna, nu hade även min barnmorska från tisdagen kommit in igen och det var jag glad över. Dom bokade in oss för operation och vi åkte ner, jag liggandes i sängen och Leif gåendes bredvid.

Leif fick byta kläder till fina blå "scrubs" och mig flyttade dom över till en annan säng, mer en bår än en säng.
Väl inne på operation så började dom med att sätta nya droppnålar på mig. Den gamla som sattes tisdagmorgon hade blivit ganska misshandlad, den tog ont och hade åkt ut nästan helt. Så det var bara att ta bort den. Iofs var det skönt, eftersom den som jag nämnde tog ont.
Däremot var det synd att dom var tvugna att sätta in två st nya nålar på mig, för jag är aningens svårtstucken. Mina vener drar ihop sig, spricker eller gömmer sig när man försöker. Dom började med högerhanden, efter två stick och lika många spräckta vener inväntade dom istället överläkaren från IVA. Han hade med sig en liten ultraljudsmaskin och letade alltså reda på venerna med hjälp av denna. Jag småkikade lite och det såg ganska coolt ut. Trots det så stack han igenom två vener innan han lyckades få i en nål. Hon som börjat med högerhanden hade under tiden gjort ett nytt försök med vänsterhanden och lyckats få in en nål där. Totalt tog det 75 min att få in två nålar, så ifall ni undrar varför jag är nålrädd och varför jag inte är en av dom som ger blod, ta och fundera lite till på det svaret ;) Kan även tillägga att det här var enda tillfället jag utnyttjade lustgasen...
Efter det var det dags för ryggmärgsbedövningen, samma läkare från narkosen gjorde det och inför det var jag inte det minsta nervös. Det tog väl ca 5 min, sen var jag bedövad från lungorna och neråt typ. Kändes väldigt märkligt. Dom spände upp ett skynke över sängen så att jag och Leif inte skulle se nåt. Sen sänkte dom sängen så att Leif var tvungen att huka sig ganska ordentligt för att inte råka se över skynket.
Själva operationen var lustig. Jag var ju helt bedövad så jag kände ingen smärta, däremot kände jag hur dom höll på och bökade. Det kändes som dom hade lagt en stor väska på magen och höll på att gräva i den efter något. När dom sedan lade sig på magen för att bokstavligt pressa ut pojken var det lite obehagligt. Jag blev dessutom ganska hungrig, jag hade ju inte ätit nåt sen middagen kvällen innan.
Helt plötsligt håller dom upp en liten sprattlande grej och visar för Leif, jag tror att jag såg ansiktet typ. Dom frågar Leif om han såg vad det var, och han säger "ja, vi har fått en pojke". Där börjar jag gråta lite lätt :) Leif får följa med ut med pojken medan dom syr igen mig. 17 stygn blev det.
Sen skjutsar dom ut mig, lyfter tillbaka mig på sängen, svinobehagligt att inte känna av benen, och sedan får jag komma ut till korridoren där Leif är med våran son.
Caspian var 54 cm lång och vägde 4120 gram vid födseln. Han hade ena handen uppe vid örat inne i livmodern, så hade dom inte gjort kejsarsnitt hade det blivit en jobbig förlossning. Han ligger oftast så när han sover nu åxå. Klockan var 9.20 när han kom ut.

Caspian en timma gammal.

Hemma i spjälsängen.

Idag har jag jobbat

Eftersom inget ännu har hänt, så var jag iväg och vattnade blommor på kontoret jag inrett. Dom verkar ta sig fint :) Hade småvärkar i princip hela tiden, men inget mer. Passade på att vara in på apoteket och köpa amningsbehå och inlägg, så nu är jag helt redo för nedsläpp. Ska väl bara se när det passar liten åxå...

Jag har fått många tips om vad jag ska göra för att sätta igång det hela, det är nästan så att alla andra verkar vara mer övervänta än vad jag och Leif är :) Helt ok för mig, men jag börjar väl som vara inne på att liten får komma nu :)

För övrigt har vi skaffat en frysbox nu. Den är rengjord, ställd i källaren och ikopplad. Jag bar ner några matlådor som stoppats in i frysen tidigare. 14 st var det visst... Jag kanske har boat litegrann ;) Känns bara väldigt praktiskt att veta att vi har mat färdiglagad, så om det kommer dagar då man inte orkar göra nåt, är det bara att gå ner till frysen och hämta upp lämplig låda :) Tror jag ska ta och göra lite mer mat imorgon åxå. Nu när vi har plats så kan man ju passa på :) Baka kan jag nog åxå göra. Köpte mer vetemjöl idag, då det sista användes till brödet jag gjorde igår. Det blev supergott! Jag rev ner ett äpple i degen och använde lite mindre rågmjöl och lite mer sirap. Även lite kanel och kardemumma... tror jag hade i lite kummin åxå. Sött och bra matbröd. Och billigare än köpes :) 24 st små bullar blev det av degen, inte lika många kvar nu ;)

Det är så att man känner sig lite huslig helt enkelt. Får passa på medans orken och tiden finns :)

Vad ska jag laga för mat imorgon?

Ingen bebis ännu

Nu är det nästan så att jag har börjat ha lite jobbigt i graviditeten. Det blir svårare och svårare att sova på nätterna, igår öppnade vi fönstret på vid gavel för att jag skulle kunna sluta svettas. Snöstormen ven utanför och jag kunde till slut slappna av så pass att det gick att sova. Jag har lite förvärkar då och då, men inget allvarligare än så. Idag började dom lite tidigare än förrut, så det känns ju lovande iaf. Dom blir fler och fler, till slut startar det väl på riktigt åxå :) Det märks att kroppen är tyngre än förrut åxå. Jag får ont i svanken av att tömma och fylla diskmaskinen, det tar väl max 5 min. Jag har tagit ledigt från allt lajvarr nu och i nån vecka framåt. Eftersom det bara är administrativa grejer jag ska göra, så är det inte så ansträngande. Men jag vill fokusera på nåt annat just nu :) Istället för att varje natt drömma om lajv, vill jag vara avslappnad och redo när liten får för sig att komma ut :) Jag ska se om jag inte tar nån bild på magen, borde inte riktigt vara så många dagar kvar som jag har den :)

Norrans Vårbilaga!

Idag har jag varit med i tidningen, ett mkt bra reportage som handlade om mig och mitt företag Emmas Trädgårdsservice. Jag är jättenöjd! Norran har skrivit väldigt bra, även om det låter som att jag egentligen är norrbottning. Det står att jag är uppväxt utanför Piteå typ. Det kan ju nästan stämma, lite beroende på hur man räknar :)
Det är närmare till Piteå än till Skellefteå från mitt barndomshem, men att säga att jag är uppvuxen i en by utanför Byske hade kanske varit lite mer korrekt ;)



Reportaget är väldigt bra, det galna är väl att dom var hit för två veckor sen typ, intervjuade och fotade mig utomhus i trädgården. Tittar man ut nu så tror man att det gjordes förra våren!
Det började snöa igår, har inte slutat ännu och att jag står och krattar gräsmattan är väldigt svårt att förstå... Det blir även lite konstiga råd som jag ger, men hade det inte snöat utan varit sol och varmt hade det varit lättare att ta åt sig av dom :)

Nåja, jag är mkt nöjd med reportaget. Det blev bra information och jag hade jätteroligt när dom kom hit och intervjuade mig åxå!

I övrigt så har jag fler och fler förvärkar för varje dag. BF på fredag, får väl se hur länge det dröjer efter det :)

Done and Done!

Jag är klar med ritningen! Jag har mailat iväg den till kunden och nu hoppas jag bara att hon gillar den åxå...
Det är alltid så pirrigt när man gör det, men jag tror att hon ska gilla den.

Det är iaf väldigt skönt att vara klar, för nu har jag inget jobb som jag måste göra innan bf. Ha! Jag är ledig! Jag kan koncentrera mig på att ordna klart saker här hemma, som att tvätta alla barnkläderna en gång innan bebisen kommer :)
Eller så mina frön till trädgården.
Jag kan rent av sätta mig ner och planera min egen trädgård! Nice!

Så otroligt skönt, jag tror jag måste fira det här på nåt vis. Kanske varm choklad och en macka? Gissa vem som kommer slockna på tre röda efter det? ;)

Yay!

Så trött

Jag sitter och jobbar med trädgårdsritningen nu, men det går väääldigt långsamt idag. Jag är så trött! Inte sömnig, utan typ slut i kroppen. Jag har väldigt lite kvar att göra, själva ritningen är klar och jag ska bara skriva en massa text typ. Men helst av allt skulle jag nog vilja ligga i soffan, äta goda frukter och se på film.
Jag åt citron idag, det var jättegott. Efter att ha ätit två kiwi som var jättesöta var jag tvungen ha nåt surt. Jag hade som för mig att kiwi var ganska surt, men inte dom här inte.
Apelsinjuice skulle inte heller sitta fel... mmmm...
Apelsinjuice och chips typ. Det vore ganska underbart.

Vi får se vad det blir till middag idag. Jag har en fårbog i ugnen, men jag tror inte att den hinner klart innan kl sju typ, och det är ganska länge att vänta på middag. Men jag gjorde gratinerad korv igår, så hittar vi bara på nåt att äta till den har vi en middag :) Hade verkligen ett ryck igår när efter jag handlat mat. Hade köpt 3 blodpuddingar och 2 falukorvar, allt skivades (ja, korven delades ju egentligen bara på mitten) och frös in, utom en blodpudding som vi åt till middag och en halv korv som jag åxå lagade till. Vi skulle bara haft en frys så kunde jag laga massor av mat och frysa in. Jag har hört att man kan uppskatta det när man har fått en liten en. Tydligen kommer vi inte orka laga mat pga all sömnbrist vi får. Nåja, vi får väl se hur det blir :)

Nä, nu ska jag försöka lägga in en sista stöt på ritningen, så jag blir färdig med den och kan lägga den åt sidan och slappna av. Eller möjligen så lite frön ;)

En bra helg!

Otroligt skönt med långhelg, jag har bara jobbat några timmar idag och i fredags. Jag har en ritning som jag känner att jag ska hinna klart med innan bf. När den är färdig kan jag äntligen slappna av ordentligt och bara ta det lugnt. Jag ska så lite frön och jag ska pyssla på här hemma.
Jag har bara några små saker kvar på ritningen, men tyvärr innebär dom rita nya blommor, så det tar längre tid än att bara klistra in av de jag redan har...
Men, sen har jag dom kvar på datorn, och kan använda dom fler ggr! Så, det är ju ett engångsarbete...
Dock ett väldigt långsamt sådant :)
Datorn tänker i några minuter ibland, man kan liksom inte bara rita på... När jag blir gammal och rik ska jag köpa den grymmaste datorn i världen, men än så länge får det vänta lite ;)

Vi tittade på lite bilder idag, från Leifs 25 år kalas. Det första jag tänker på när jag såg bilder på mig själv är vad otroligt smal jag var! Jag går ju inte omkring och tänker att jag är tjock eller nåt, jag har en stor mage för det är en bebis där inne. Men man har ju liksom vant sig vid den figuren allt eftersom. Att sedan se en bild på sig själv i profil för många år sen, ja... Det sätter lite perspektiv på det hela :)

Jag är för övrigt väldigt nöjd med min gravidkropp. Ser man mig bakifrån syns det knappt alls att jag har en stor mage på framsidan :)

Anledningen till att vi tittade på bilderna är för att vi letar fina bilder att sätta upp på väggarna uppför trappen. De flesta vi har är bilder på mig. Vi behöver några fler på Leif helt enkelt :) Gärna syskonbilder, vi har hittat en. Mamma ställer ju upp oss syskon på led så fort vi träffas och det finns en kamera i närheten... Kanske får ta och införa den traditionen i Jämtland åxå?

Huset börjar kännas mkt bra nu, det känns som att vi genom att inte stressa fram resultat istället känner oss fram och får bra resultat på det vi gör. Vardagsrummet genomgick en ommöblering i fredags, saknas ett skåp där som jag hoppas kommer passa med nuvarande möblering. Det är för tillfället i Ålund på ommålning, ska bli lika rött och fint som vårt soffbord. Kvar där nere är egentligen bara soffan som ska fixas till. Måste ordna ryggstödet på nåt bra sätt, tror jag har en idé som skulle funka. Behöver bara lite bra material för det...

Jag hinner skriva typ ett stycke i taget mellan laddningstiden för ritprogrammet. Ibland ännu mer.
Nåja, framåt går det iaf :)

Hormoner

Det här med hormoner är väldigt spännande. Igår hade jag en förmiddag då jag hade kunnat börja grina, bara så där och för inget alls. Det gick som tur var över ganska fort. Idag har jag en med morgonillamående. Satt och åt frukost, kände hur maten vände.
Nu sitter jag vid resterna av frukosten och känner mig... hungrig.
Små bitar macka, lugnt och försiktigt.

Kroppen är ganska lustig va?

Välkomna smärtan...

Jag har tänkt mkt på vad barnmorskan sa senaste gången vi träffades. Att smärtan som kommer ska jag försöka hitta styrka i. Det är aningens svårt att förstå den tanken, men jag ska göra mitt bästa. Hon sa att man kommer bli förvånad när den kommer, styrkan i den och allt. Och det förstår jag nog. Jag har några små smärtor dagligen nu. Det liksom kniper till när man går och, ja, när man sitter och står ;) Känns mest av på kvällarna, så jag tror ju att jag kommer åka in någon kväll eller natt till bb.
Det är så svårt att föreställa sig nåt som man inte har en aning om hur det kommer att bli. Jag tror att andra gången man får barn, så är det helt annars. Då vet man liksom hur saker och ting funkar. Även om jag läser böcker, pratar med erfarna osv, kan jag ju inte förstå hur det faktiskt kommer att bli förrän jag är där.

Idag har det iaf gått vågor på magen. Eller innuti egentligen. Leif satt och tittade med stora ögon över alla rörelserna. Det var ganska mkt mer än vad det är en vanlig dag. Häftigt att se, men lite obehagligt att känna ändå. Alltså, jag tycker om att känna hur det rör sig, men det är ju inte så bekvämt alltid ;)
Svårt att tänka sig att det faktiskt är en liten person där inne. Liten och liten... ganska stor vid det här laget ändå ;)

Imorgon ska jag iväg och jobba lite. Ska sätta i ordning några krukor på ett kontor, växterna kommer först på onsdag dock, så jag delar upp jobbet lite. Bättre för kroppen tror jag :)
Jag ser fram emot veckan därefter, då ska jag bara koppla av och invänta att dagarna går. Typ äta god mat och sånt, inte så mkt mer :)

Upptagen :)

Det är så det är. Jag är lite upptagen nu. Jag har hållit på med bokföring och sedan tagit fram offert och förslag till en kund. Jag har inte tid att blogga :)

Det enda jag börjar känna av nu, är att jag håller på att bli stressad över lajv. Jag skulle egentligen ha slutat arra och sånt från början av mars, nu är det slutet av mars och jag känner att jag blir mer och mer indragen i saker som jag egentligen inte har tid/ork med. Jag måste lära mig att säga nej. Men det är svårt, för det är ju samtidigt så roligt...

Det är en månad kvar (ja, plus två veckor, om jag räknar med mammas gener. Hon gick över tiden med alla oss barn med minst två veckor.) och jag känner inte att jag har dragit ner på tempot ännu. Tvärtom börjar det bara att öka.

Dom närmaste veckorna har jag ett ganska stort projekt med företaget att ta itu med, det kommer att vara lite väntetid på vissa leveranser, men jag hoppas att det går fort ändå. Dröjer det så kommer det ju nämligen dröja ännu mer ifall jag hinner få ett barn helt plötsligt. Eller att jag har blivit så stor att jag inte orkar med att jobba. Kan vara så åxå.

Jag hoppas att det kommer gå bra, jag kommer kanske kalla in lite extrahjälp för vissa grejer, kan behövas. Hoppas jag inte gör nåt dumt och får en massa foglossningar åxå... :/

Lajv!

I helgen är det lajv! Jag har skrivit några intriger i veckan och börjar bli ganska peppad, det kommer bli roligt det här!
Om man går efter Trollpacks nybörjarsystem (dvs först efter tredje lajvet är man inte nybörjare längre) så är det hälften av oss som är nybörjare, men en till som inte lajvat i vår kultur tidigare. Hon har varit mörkeralv tidigare, och testar nu på att bli människa, jag hoppas hon gillar den rollen åxå. Hon gör en superbra alv, så jag menar inte att hon ska överge den totalt, men ibland är det bra att ha alternativ :)
Vi blir inte så många, men tillräckligt många för att det ska bli nåt bra av det. Och tack vare att vi inte blir så många så kommer alla sova inomhus. Det underlättar ju hur mkt som helst! Jag hade sovit inomhus i vilket fall som helst, men rent storymässigt är det troligare att grupperna håller ihop, vilket vi inte gjort om vi sovit på olika håll.

Leif stannar hemma och kommer att plugga i helgen. Jag hörde nåt om att han kanske skulle göra mat och bjuda på, passa på att göra stark mat som jag inte äter alltså :) Det blir säkert bra det. Jag kommer äta mat från öppen eld, Det är få saker som klår det ;)

Jag tror jag måste äta mer till frukost. Fortfarande hungrig. Vissa dagar har jag nu börjat känna att jag kan äta mer än tidigare. Antar att det beror lite på hur barnet ligger och så. Inte långt kvar till han/hon fixerar huvudet. Låter otroligt läskigt. Jag är i vecka 34 nu, snart vecka 35. Efter det är det en vecka kvar tills det anses helt naturligt att föda... Jag kanske borde packa den där väskan? Hmm... Iaf skriva en packlista.
Vetekudde och musik har jag tänkt ha med mig. Men vad mer? Böcker kanske? Hinner man läsa nåt? Vad spännande det här blir :)

Höggravid?

När börjar man räknas som det, är det tredje trimestern eller?
I sånna fall borde jag nog ta och varva ner snart. Helgen som var spenderades på Nordsken och i Lule, bar massor av saker upp och ner för trappor på fredagen för vår monter på Nordsken, körde många mil på lördagen för att vara med på Trollpacks årsmöte och arrmötet inför storlajvet (vilket kommer att bli awesome! Hoppas jag kan vara med).


SLI:s fana som jag målade på fredagen under Nordsken

Sen på söndag blev det Nordsken igen, jagade busarna Ylva och Saga med pilbågen min, lockade fler att komma på lajvet Ljusordern och sen packade vi ihop allt från montern. Men då var vi många, så jag bar faktiskt ingenting, jag körde bara fram bilen och pekade på var folk skulle ställa allt. Praktiskt :)

Vi var färdiga där tidigare än beräknat, så då hann vi med att åka till Drängsmark och hälsa på brorsan vars son fyllde år. Hela 5 år! Dom börjar bli stora, brorsans barn :)
Hann till och med träffa mellanbror med familj, dom var upp över helgen och hälsade på. Bor annars i Stockholm, så det var väldigt roligt hinna träffa dom nåt medan de var upp :)

Idag har jag inte gjort så mkt alls. Varit till Anna och blivit buzzad på kakor, mkt goda, och sen har jag tagit det lugnt. Foglossningarna har börjat kännas av, vill inte göra dom värre. Helgen har nog varit tillräckligt påfrestande för dom.

Nu kom just min make hem, ska ta och hälsa på honom och titta till maten. Idag blir det rotfrukter och korv till middag, testar ett nytt recept :)

Nordsken

I helgen är det stor spelmässa i stan, Nordsken. Det är första gången den är, men jag tror att den kommer bli väldigt lyckad!
Vi ska vara där med SLI (såklart!) och kommer stå alldeles bredvid high tech-nintendo (som har med sig 3d som inte kräver glasögon) med vårat low tech-tält. Kommer bli en fin matchning :)

Jag har nyss stigit upp och ska äta frukost, är på jakt genom huset efter lajvinredning som vi kan pynta upp tältet med, tror jag hittar det jag ska. Samtidigt håller jag ett öga på mailen där jag väntar på ett mail som jag hoppas jag får innan lunch, inte helt säkert dock...

Vågar man ha tända ljus i en stor lokal fylld av ungdomar och barn? Är lite tveksam, men jag kanske tar med mig kandelabern ändå, den är ju snygg även om ljusen är släckta.

Har ni förresten tid över i helgen, så ta och kom förbi på Nordsken! Lördag och Söndag är det gratis inträde för besökare, fast själv är jag i Lule på lördag. Men ta och kom förbi ändå! Vår monter är bredvid trappen på nederplan, ni borde inte kunna missa den :)

Amning

I måndags handlade föräldragruppsträffen om amning. Det är något som skrämmer mig hyfsat mkt. Jag är rädd att det kommer ta jätteont och vara väldigt besvärligt, orden såriga bröstvårtor är typ de värsta som finns.
Och sen att man ska få dåligt samvete för att man kanske inte klarar av att amma, så många som kommer komma med goda råd och så många som kommer veta bäst.
Därför var det väldigt bra med en barnmorska som var ärlig och berättade att hon inte hade lyckats amma med hennes två barn. Om inte ens en barnmorska klarar av det, så då får man faktiskt "misslyckas" med det.

Det låter ju sjukt praktiskt att kunna amma barnet. Man har maten med sig, den är i rätt temperatur och den är med rätt näringsinnehåll, anpassat till barnets ålder.
Plus att eftersom jag på nåt sätt hoppas kunna lajva i sommar så underlättar ju amningen massor. Att behöva blanda till ersättning över öppen eld känns lite besvärligt...

Mitt första mål är att amma i två veckor, för den första tiden är viktigast. Det är då barnet är i som störst behov av antikropparna som finns i råmjölken (Gissa vem som pluggade på naturbruks ;) ) och jag har även för mig att det finns som flest antikroppar i mjölken då.
Sen får vi se hur det går efter det. Som barnmorskan sa, man måste tänka efter hur mkt man får kämpa och om det känns värt i slutändan. En mamma som är helt förstörd för att hon inte kan amma, ett barn som inte får tillräckligt med mat... Ja, det är kanske inte värt att fortsätta amma om man hamnar där? Jag hoppas jag inte gör det :)

Tankar om barndomen

Det blir vl så antar jag, man tänker mkt på sin egen barndom när man väntar barn. Jämför med de upplevelser man själv hade och så.
Jag hade en bra barndom, min familj är så att säga normal, gräl och bråk ibland, syskon som retades för jämnan, men även massa härliga minnen med lekar, resor, lugna stunder, fredags- och lördagskvällar framför tvn med varsin godisskål (egentligen var det nog glas) med exakt lika mkt godis i. Eller kvällar med chips och dip. Och när vi åkte till Byske för att bada. Det är härliga minnen :)

Skoltiden var väl ganska bra den med. Men ikväll kom jag på en grej som troligen har gjort ganska stort intryck i mitt liv. Jag blev väl inte mobbad direkt, men retad blev jag, och det var för en speciell sak. Min tro.
Normen bland barnen var ju inte att vara kristen, tvärtom. Många gånger fick jag frågor som "Om Gud finns, varför finns det då krig?" och var på liknande sätt tvungen att förklara min tro och försvara kristendomen som sig. Jag minns när jag första gången blev frågad om jag var kristen, jag kanske gick femman. Jag svarade med ett "Jag vet inte" för att komma undan att bli hånad.

Det är svårt att ha våga visa att man har en tro i dom lägena. Anpassar man sig och blir en av dom så behöver man inte utsätta sig för konstiga frågor som inte ställs särskilt snällt.

Jag hoppas mitt barn slipper uppleva det. Att aldrig få sin tro utpekad som ondskefull eller fel.
Till slut ska jag väl själv slippa uppleva det åxå.

Sovrumsrenovering och Byggla.se

Nu är jag äntligen färdig med all vitmålning av väggarna, nu är det dags att måla träden på väggarna. Jag började med ena trädet igår, och idag har jag varit iväg för att införskaffa rätt färger till kronan, men det gick sämre.
Jag vill ju ha silver i två nyanser, en mkt ljus och en mkt mörk, men det fanns inte att köpa här. Det fanns inte att blanda till något alls med silver, jag fick rådet att gå till en billackeringsfirma typ, men det kändes avancerat. Möjligen kan det gå att blanda till av den lilla silverfärgsburken jag har här hemma med svart och vitt. Jag har ju både svart och vitt hemma redan, så kanske att det går. Kanske.



För övrigt har jag skaffat mig en användare på Byggla där jag lagt upp sovrummet som projekt. Förhoppningsvis är det någon som läser mitt inlägg om färg där och kan svara på mina grubblerier :)
Det verkar vara en rolig sida, man kan lägga upp alla projekten man gör i hemmet och skriva om dom för att dels dela med sig av vad man gjort och lärt sig, dels för att få råd av andra så kallade Bygglare. En spännande sida för alla som gör saker i hemmet, ska ta och lägga upp om toaletten där åxå.

Toalettarbetet går framåt, igår satte Janne in lucka i taket till vindan och rev den gamla trappen. Innan han rev den lade han ett provisoriskt tak av gullfiber så vi inte skulle ha så kallt. Det roliga är att det faktiskt drar mindre av det provisoriska taket än vad det gjorde innan trappen revs. Kalldraget är alltså borta :)

Renovering av sovrummet

Det går ju framåt! Idag har vi putsat spackel, blötlagt tapet och sedan rivit ner den, målat väggarna som blivit putsade ett första lager (kommer nog att räcka med bara två lager, skönt), putsat sista väggen innan vi spacklade även den.
Imorgon får Leif putsa spackelväggen innan han åker iväg för helgnöjen (aka rollspel) och sen ska jag hinna måla väggarna innan jag ska iväg på klädparty och kalas hos Anna. Jag tror att det kommer gå bra :)

Jag längtar mest till när jag ska få börja måla träden på väggarna, men jag funderar litegrann på vilka träd jag ska måla? Ek kanske? Lagom knotiga och härliga träd... Färgerna blir svart och vitt, kanske att jag även förstärker vissa effekter med silver, eller att jag målar några träd i bakgrunden med grått. Vad tycker ni?

Här kommer lite bilder på processen :)


Leif visar stolt upp resultatet av vårt arbete hittills :)


Väggen som vi rev bort resterna av tapeterna och som jag spacklat idag.


Den vita väggen möter den spacklade väggen. Bra skillnad på dom :)

Renovering igång!

Nu har Janne varit här i några timmar och påbörjat renoveringen på toaletten. Den har bestått av att riva ut de gamla golven som låg där. Det var tre lager golv, så det tog sin lilla tid!
Men det känns härligt att vara igång, badkaret kom ju i måndags, och har stått nere i hallen och väntat. Det borde vara typ en vecka bort tills allt är klart, vad spännande det blir!



Så här ser toan ut nu, inte så vackert :)
Däremot är det en ganska vacker text som någon skrivit på den gamla väggen för några år sen.



Själv har jag börjat spackla inne i sovrummet nu, nåt sånt har jag aldrig gjort förr, men med inlevelsen att det bara kan bli bättre går det bra :) Ska ta och spackla färdigt ikväll, sen blir det putsa och måla imorgon. På söndag beräknar jag att det blir färdigt, så kan vi flytta tillbaka sängen dit in. Längtar till dess...

Och jag har köpt oss en barnvagn idag! För bara 1000 kr hittade jag en på facebook, försten dit fick köpa den och det blev jag :) En Emmaljunga från -02, visst, hyfsat gammal, men den kommer bli jättebra! Liggdel, sittdel, regnskydd, myggnät och lite annat bra att ha. Jag är jättenöjd :)
Det har helt enkelt varit en bra dag. Imorgon ska vi in till stan och titta på våtrumstapet och golv till toaletten... Vad roligt!

Hur man skriver intriger | Prolog

Mina anteckningar från "Hur man skriver intriger" från Prolog 2012.

Hur skriver man intriger

Genom att ha större deltagerarrangemang så kan man få mer spel. Man måste engagera spelarna att ta ansvar och spela ut intrigerna.
Ett lajv ska ju vara som en actionfilm, det häftiga som ska hända ska göra det under en bestämd tid.
Inre hot splittrar upp, yttre hot gaddar samman.
Lägg ut idéer och verktyg till deltagarna. Tex att man snor något, ger till en person och skyller på en tredje.
Dolda konflikter, man skapar personliga mål och motiverar, samtidigt som man bygger hinder för att allt inte ska gå rakt på.

Lajvsinne: Förstör inga bevis, detta är något som kan ge spel. Göm grejer synligt. Det handar inte om att vinna lajvet, det handlar om att främja spelet.
Fasta intrigföremålen är de svåra att spela på. Lägg hemligheterna i någons huvud, inte i någons händer så de kan gömma/förstöra det.

Vilka sorters intriger vill du ha? Diplomatiska intriger, äventer? Gör en lista som deltagarna får gradera upp till 5 för att få fram deras förväntningar.

Vad är en intrig?

Ett verktyg som man bygger beröringspunkter med.
Lajv är något konstgjort, världen är inte komplett. Vi måste inte göra någt där för att överleva, men intrigen är som en konstgjord andning. När drivmedlet saknas för överlevnad, så är det intrigen som tillför det.
En intrig är en trygghet för nybörjare, riktlinjer som är enkla att följa och berättar för spelaren om motivationen för rollen.

Genom att lova personliga intriger så minskar man deltagarens jobb med rollen och intrigen. Man konsumerar bara, skapar inget själv.
Behöver man en personlig intrig? Vissa kanske inte behöver något mer att spela på än sin egen roll.
En intrig behöver inte komma från arr, utan kan komma från spelarna. Genom att ta kontakt med spelaren så kan arr arbeta fram bra spelöppningar tillsammans.


Vad förväntar du dig av en intrig?

Den ska vara synkad med karaktären. Intriger som binder samman och bygger upp andras intriger ska ge något till alla spelarna, det ska finnas en mening med det man gör.
Hellre ingen intrig alls, än en intrig som ger en stopp i spelet. Båda parterna måste vara medvetna om varför rollerna ska träffas och vad det ska ge för slags utbyte.
Intrigen ska inte kretsa kring en enda person, för denna person kan försvinna.
Inga omöjliga uppdrag ska finnas, om uppdraget misslyckas ska detta ändå ge mer spel.
Måste man lyckas med intrigen? Måste man hitta skatten för att det ska vara bra? Målet är inget, vägen är allt? Det här kommer man bort från om man kallar det för spelöppning istället för intrig. Intrig är laddat med en målinriktning, spelöppning lämnar större tolkning till spelaren. Genom att byta ut ordet intrig mot Spelöppning kan man motivera spelarna att ta initiativ på ett annat sätt.

Man ska alltid se till att det finns en chans för överlevnad. Det ska alltid finnas en möjlighet till en annan väg, eller att spelaren vet från början precis vad som ska hända. Om beslutet är förbestämt, så måste spelaren off få veta det.
Intrigen kanske passar rollen innan spelet, men rollkaraktären kan ändras när man spelat några timmar, och då förändras hela intrigmallen och kanske inte längre passar rollen. Man kan inte motivera rollen längre.

Ge ut all information för att spelarna ska kunna påverka så mkt som möjligt av spelet.


Vilka delar består en intrig av?

1. Uppdrag för rollen
2. Spelöppningarna
3. Motivation till spelöppningar eller uppdrag.
4. Det måste vara ok att “misslyckas” med intrigen/uppdraget. Det viktiga är att det ger mer att spela på.
5. Det ska öppna till spel för andra.
6. Rykten
7. Varför är jag här? Ska spelaren svara på denna frågan I bakgrundshistorian eller ska arrangören bestämma det?

Skattjakt, metatekniker för att få fram mer intriger under hela lajvet. Låt folk vänta och lida lite innan lösningen kommer.
Kortsiktiga mål och långsiktiga mål är bra om rollerna har, precis som i riktiga livet ger det en riktning åt rollen. Det långsiktiga målet är motivationen som ligger bakom rollens drivkraft, kortsiktiga mål är delmål som tar rollen närmare det långsiktiga målet.

Ge rollen den riktiga intrigen ett dygn in i spelet för att öka på spelupplevelsen.

Tänk på det dramaturgiska uppbyggnaden.
När en ny grupp bildas går den igenom olika stadier, först kommer smekmånaden, sen konflikt och sedan skapas rollfördelningen inom gruppen,(vem tar ledningen, vem lagar maten osv?) efter det kan det komma en ny konflikt och där kan man komma in med fler spelöppningar.

Stämningstexter är fina, men folk förstår inte spelöppningar de ska genomföra.

Att ha kontrollintriger kopplade till en annan roll. Man har fått en intrig på att se till att en annan karaktär genomför sitt uppdrag.
Om man ska köpa något så skapa en förhandling och hämta varorna sen, detta gäller i fall där köpet handlar om flera säckar salt som tex ska räcka hela vintern. Se till att alla är medvetna om hur det hår till att genomföra ett avtal.


Personliga intriger, gruppintriger, alternativ

Putta in intriger via metatekniker. Quest-intriger via spelledaren, eller hitta ett brev med roliga saker på.

Låt det finnas några stora gemensamma hållpunkter som alla vet om, håll sedan alla rollerna till det som personerna själva har skrivit om dom. Låt dom få spela sina roller utifrån vad de har skrivit.
Dela ut spelöppningar till olika roller, men blanda spelöppningarna så att inte alla har samma kort på handen.
Gå igenom innan vilka förhållanden folk har inom grupen. Vem har högre status, vem vill höja sin status och över vem? Använd pilar för att beskriva vem som är högre än den andra.
Hierarkier som folk kan kämpa om.

Personliga intriger glöms lätt bort, medan gruppintriger har flera som kan komma ihåg intrigen. Om en grupp åker tillsammans så kan det vara bra med gruppintrig, för de vill spela tillsammans.

Bönebox till gudarna → lappar till arrangörerna som kan leda till mer spel under lajvet.
Intrighus → man går in och skriver öppningar någonstans där andra kan ta del av det.
Skvallerkorg på dass, man skriver ett rykte och lägger ner i en korg, någon annan drar lappen och spelar(/sprider) ut det.