Ibland är det så. Man träffar på folk som inte äger sig själva. Andra ser felen, men det är dom andra som har fel. Det är dom andra vars öron är trasiga.
Jag har träffat några sånna, bla en chef som inte hörde vad sina egna ord. Hörde inte hur fel dom lät när dom kom ut.
Jag är inte rädd att säga ifrån, däremot kan jag dröja väldigt länge innan jag gör det. Jag vill gärna invänta rätt tillfälle, dock finns det inte många tillfällen som är rätta, utan har man nåt att säga är det bäst att göra det så fort som möjligt.
Jag kan inte säga att jag är bra på det, men jag jobbar på att bli bättre iaf. Och visst är det fruktansvärt dumt att påpeka stickan i ögat på andra när man själv inte ser sin egen?
Dock tror jag att min inväntan på den rätta stunden kan få mig att framgå som falsk, det är inte min mening. Det är det jag måste lära mig. Att våga såra människor genom att säga sanningen då det krävs, inte vänta till "rätt tillfälle" och såra dom genom att ha innehållit den så länge.
Vad har du att lära dig?
Förövrigt har Leif magsjuka, och det kan hända att jag mår illa igen åxå :/
1 kommentar:
Tack så mycket för den stödjande kommentaren:) Jag ska göra mitt bästa. Vet dock inte riktigt vad jag ger mig in i men för att inte tappa energin intalar jag mig att det kommer utveckla mig som person att iallafall ha fått försöka sätta ner foten och tack för tipsen, ska tänka på det.
Massa kramar!
Skicka en kommentar