Det har hänt ganska mkt spännande den här helgen. Inte enbart spännande som i intressant och roligt, utan även som i skrämmande och jobbigt.
Det första som hände var att jag efter jobbet bad om skjuts hem med en av extratjejerna. Hennes mamma skulle hämta henne, men det skulle gå jättebra. När hennes mamma kommer blir det lite komplicerat, eftersom hon har firmabilen. Den har inte säten där bak. Det är en stor kombi, och eftersom jag ska kortast får jag sitta fram. (Troligen även för att jag är "främmande".) Vi kör en liten bit, sen ser vi en massa folk stå i diket och titta på nåt, det ser ut som att dom letar efter nåt. Mamman säger "Det är en katt, en överkörd". Dottern "Ska du stanna och ta hand om det?", "Ja" blir svaret. Trött som jag var tittade inte jag på bilen, såg inte att det stod distriktsveterinär på den... Så, ut ur bilen, katten ligger en bit upp i diket och Veterinären går fram till den, bara kastar en blick och ger slutsatsen att bäckenet är krossat och det bästa är att avliva katten.
Hon hämtar allt hon behöver ur bilen, en av de som tittat på katten hämtar en filt och lägger över kattens huvud. Hon ger sprutan i buken så det ska verka så fort som möjligt, sen ner med katten i en sopsäck och in med den i bilen.
Hon verkade ganska kall när hon gjorde det hela. Men väl inne i bilen så märktes det att hon verkligen tyckt det var jobbigt. Men katten hade nog inte bara krossat bäcken, ryggraden var åxå av.
Jag tyckte det var skitjobbigt. Tänk om det hade varit nån av våra katter som legat där. Så fruktansvärt. Tack och lov för att våra katter är innekatter... (Sa den oroliga mamman som klemat bort barnen...)
Och idag då. Jo, vi hade besök av polisen på jobbet. Larmknappen hade av en olyckshändeles råkats trycka in, så dom kom förbi för att kolla läget. Läget var lugnt. Den "skyldiga" verkade liiite skamsen över det, men inte så farligt. Det var ju en olyckshändelse. Det var iaf fort åtgärdat. Spännande att se hur det går till åxå, den möjligheten får man ju inte så ofta. Dom var på plats inom 5 minuter tror jag. Lite senare kom väktare och fixade larmet åt oss... (Here comes the silent alarm… and there it goes. That's funny; it didn't dial out to 9-1-1. It was trying to reach a private number.)
Min cykel har fortfarande punka, så det blir att gå till jobbet imorgon åxå. Jag får då en massa motion på det är viset, och är mer i tid än vad jag brukar när jag cyklar... ;)
Nu vill jag ha fika, en stor kopp choklad till mig!!
Pussar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar