En riktigt dålig natt

Eftersom jag och Leif senaste dagarna har vänt på dygnet nåt otroligt så kunde vi inte sova så bra inatt. Vi gick väl och la oss vid 22-23tiden nån gång, men ingen av oss kunde sova. Efter nån timma började jag läsa, Leif tittade på mobilen. Ett par timmar senare stiger Leif upp för att jobba, är han ändå vaken är det lika bra att utnyttja tiden till nåt nyttigt.

Klockan går, jag ligger i sängen och ömsom läser bok, ömsom snyter mig.

Leif kommer in genom dörren, ställer sig vid sängändan och ser ut som att han ska säga nåt. Då han plötsligt faller rakt bak, slår i huvudet på vägen ner och får ett krampanfall.

Han skakar i hela kroppen, drar ihop sig så att han halvsitter upp, sedan lägger han sig ner på golvet, skakar fortfarande men lite lugnare. Till slut ligger han stel på rygg och stirrar mer eller mindre upp i taket. Han har bitit sig i munnen så det kommer ut lite blodigt saliv ur mungipan.

Han lugnar till slut ner sig och blir lite mer vid medvetande. Han sätter sig upp och ser väldigt förvirrad ut, känner inte igen mig, vet inte vem han är eller var han är.

Jag försöker förklara vad som har hänt men det är svårt. Jag ringer akuten nån gång däromkring och berättar hela händelsen, dom skickar en ambulans. Oron över att han har slagit huvudet och fått en hjärnskakning är stor, hans blod är fortfarande kvar på golvet.

Han ställer sig upp och är väldigt ostadigt, jag hjälper honom till sängen. Sjukvårdaren sa att han kunde sova, det var ingen fara. Så har kryper ner i sängen och somnar en stund.

När han vaknar är hans förvirring ganska borta. Dvs han vet vem han är och allt, men han vet inte vad som har hänt. Jag antar att det inte blir så mkt bättre av att det en stund efteråt kommer in gulklädda ambulansförare heller.

Vi åker in till sjukhuset, dom tar prover och han får vila i en för liten säng. Han har slagit ryggen och har väldigt ont så det är svårt att ligga bekvämt. Efter några timmar där så får vi iaf åka hem. Leif har under tiden sovit nån halvtimma och illamåendet som han haft har lugnat ner sig lite. Vi tar taxi hem och stupar i soffan, somnar efter nån kvart.

Det är inte en natt jag rekommenderar.

Att förändras

Jag fick ett mail igår av en... bekant, föredetta vän? Nåja, av en person som jag inte kommer överens med av olika anledningar. Hon har en blogg och undrade om jag var personen som skrivit till henne på den.
Det var inte jag och det är litegrann så att jag blir besviken på henne för att hon tror det. För, vad skulle jag ha att vinna av det? Det var flera år sedan vi hörde av varandra(tror jag, det känns som det iaf), varför skulle jag helt oprovocerat bara hoppa på henne på hennes egen blogg och skriva nåt elakt? Ja, nu antar jag att det är nåt elakt skrivet, jag har inte varit in och kollat fastän jag nu är nyfiken på vad det står där. Finns det nåt i texten som härleder till mig? Men, nej. Det ger inget att leta efter svar, det är bättre att lämna det därhän och gå vidare.

Det är ofantligt svårt för mig att göra sånt, att sluta kämpa och inse att det kommer inte bli bättre. Det kan däremot alltid bli värre. Vissa saker måste man sluta kämpa för, kan hända att det är enda sättet som saker faktiskt kan lösa sig på.
Lämna det dåliga, det som stjäl att kraft och energi av dig, ingen behöver energitjuvar utan gå bara därifrån och gör något som du själv får ut nåt glädjande av.

Detta är inte riktat så att personen i fråga ska ta illa upp av det och bli arg. Jag menar inte att utmana henne och dra upp allt en gång till. Jag skriver bara av mig.

Födelsedag!

Och jag är på strålande humör! Trots att chokladpulvret var slut och jag inte fick mig min kopp varm choklad med grädde och att mixern var inne i diskmaskinen så jag inte heller orkade göra en smoothie. Men det är en bra dag :)

Lillebror kom hem kring lunch och jag har tagit tillfället i akt och petat honom i magen så ofta jag bara kommit åt, syskonkärlek är rolig ;)

Bakade tårta (eller, jag stoppade fyllning mellan tårtbottnar och smetade på grädde) igår, hoppas bara att några kommer ikväll och hjälper oss äta upp den. Det var längesen jag gjorde en riktig gräddtårta till min egen födelsedag, hade helt glömt bort hur roligt det är att göra och hur snabbt det går :)

Snön yr utanför, det ser ut att bli en vit jul i år, men man vet aldrig. Det har ju förekommit tidigare att snön helt plötsligt smälter bort...

Imorgon blir det julpynt! Pyntar inte upp innan min födelsedag, en sak i taget. Men jag lyssnade på julmusik igår, så julkänslorna kommer nog snart.

Det är alltid spretiga tankar när jag bubblar i magen, så förlåt för ett spretigt inlägg ;)

Svar på frågor som inte ställdes...

Efter att ha ägnat en hel helg bland massor av pirater så är jag lite förvånad. Tidigare när jag umgåtts med nördar av olika slag så brukar jag alltid få en speciell fråga, den här gången var det bara en som vågade (?) fråga mig den.
Jag pratar så klart om min anatomiska avvikelse...

Iofs vet jag att många inte brukar upptäcka det, har fått höra många som helt plötsligt blivit förvånade när de sett dom.
Så visst, det kan hända att inte alla upptäckte det den här gången heller. Eller så var det folk som trodde att det var hemligt, integritet är ju väldigt respekterat bland pirater ;)

Hursomhelst. Mina tummar ser lite annars ut än vad andras gör. Dom ser mest ut som små lillfingrar som sitter på "fel sida" av handen. Vänster hand är opererad, dom vred tummen så jag kan numera ta pincettgrepp med den. Det gjorde dom när jag gick trean eller fyran... Minns inte riktigt exakt när. Hursomhelst så kan man tycka att det var lite sent att göra det. Eftersom det beror på ett syndrom (som jag inte kommer ihåg namnet på) som hör ihop med det hjärtfel (jag hade två hål i hjärtat som är lagade nu) som jag föddes med, så har jag ju aldrig tidigare haft pincettgrepp. Dvs jag har ingen vidare nytta av det nu heller. Jag kan plocka upp lätta saker med den, använder den till att trycka ner space när jag skriver och... ja, det var väl som allt.
Höger tumme sitter ihop med höger pekfinger och gör inte så mkt alls. Jag brukar få väldigt långa naglar där, som faktiskt till och med brukar vara rena efter jag har planterat saker. Mest troligen därför att jag inte då kan använda den till nåt. Men den är ju ganska söt iaf :)



Eftersom jag aldrig har haft sånna där stora tummar som många andra, så vet jag inte vad jag missar. Jag vet att jag har 4 väldigt bra fungerande fingrar på varje hand som faktiskt går att använda istället för två tummar :) Jag kan beskära träd, rita bra, hantera ett tangentbord, binda buketter, skjuta pilbåge osv. Allt man behöver dvs :)
Det största problemet jag har är att de två benen i underarmarna är ihopväxta. Det leder till att jag inte kan vrida på handleden som de flesta andra, utan måste vika armbågen inåt för att tex kunna ta emot mynt på bussen. Det gör så att mina axlar blir lite överbelastade, säkert armarna åxå. Det är nog det enda jag "lider" av.

Så, ett ganska utelämnande inlägg, ett sånt där personligt ett. Är det nåt mer ni undrar över, skriv i kommentarerna så svarar jag. Jag har lätt att prata om det, dock är det första gången jag bloggar om det...

/Flickan med älghornshänderna
(Myntat av Ina)

----------------------------------------------------------------------------
Holt-Oram Syndrom heter det visst :)