Leif är i Ume igen. Det är jobbigt att vänta och inte veta hur saker går. Hela gårdagen hade han en fruktansvärd huvudvärk, så sent på kvällen åkte vi ambulans dom 100 metrarna till akuten för att få veta varför. Det visade sig bero på att han överproducerar märgvätska och det har samlats under ärret. Nu har han ett dränage där som leder bort vätskan, men han har feber och huvudvärk, så jag vet inte när han får komma hem. Det verkar som att hans sjukfrånvaro kommer att förlängas.
Tack och lov så kommer vi nog inte ha pengabrist eftersom jag får jobba ganska mkt nu i veckan. Dock innebär det att jag inte kan åka till Ume, det och katten håller mig hemma.
Samtidigt är det lite skönt att få jobba. Då håller jag tankarna på nåt annat än oron. För visst är jag orolig. Konstant.
Har hållit mig sysselsatt med att julpynta idag. Tänt första ljuset osv... Blir fint. Packar undan många fler prydnader än jag tar fram, det är planen åxå. Ska inte ta fram dom igen innan nya lägenheten. Det kommer bli fint där.
Saknar Leif.
Igår sov jag med båda täckena... Jag var ganska slutkörd då. Jobbade på dagen och satt på akuten från 22 till halv ett. Somnade vid 3 och upp vid halv 10 för att ta mig till jobbet.
Var nog ganska borta på jobbet ändå. Kände när jag gick upp för fika hur hela världen stannade. Inget blir liksom viktigt när älsklingen inte är här.
Imorgon ska jag till tandläkaren för årlig koll. Den årliga kollen som jag inte varit på på flera år. Blir intressant att höra vad de säger. Hoppas jag inte har alltförmånga fel.
Nu ska jag försöka sova.
Kram typ.
1 kommentar:
Man får inget gjort när man oroar sig för älsklingen! Min är fullt frisk *peppar peppar* men jag hade nog inte kunnat vara lika stark som du om nåt hänt han..
Skicka en kommentar