Bloggutmaning del 7 - ett starkt lajvminne

Jag har tre starka lajvminnen, ett skrev jag däremot nyss om, det då TIana ropar till Lorden i det fulla värdshuset att han själv får ta sig mat.
Efter att ha jobbat i handel i nästan 10 år var det fruktansvärt skönt att verkligen få ropa det där till en kund. Det är fördelarna med lajv, man kan få spela ut grejer som man annars inte bör göra ;)

Med TIana har jag även ett till favoritminne. Vi värdshuspersonal ska just göra i ordning för den stundande sångtävlingen och håller på som bäst i värdshuset, plötsligt kommer det två sårade människor från Lordens följe till värdshuset. Det blir gräl mellan värdshusvärden och greven, greven anser att de måste ta in dom sårade i värdshuset, men där ska vi ju ha tävlingen! Eftersom TIanas föräldrar blev dödade av Woader, vilka även denna gången är de ansvariga för de sårade, så prioriterar hon de skadade människorna och försöker medla och hjälper till att få igång tävlingen utomhus istället.
Själv stannar hon kvar och hjälper de sårade. Men då hon inte kan någon sjukvård så blir hon undanskuffad en stund senare och då går det upp för henne att hon står där, mitt i all blod och misär och chocken börjar bli ett faktum. Hon håller på att drabbas av panik!
Grevinnan klappar henne lite förstrött på axeln och säger "så, så". Hjälper föga.
Det som däremot hjälper är när Johans roll (har ingen aning om vad han heter in) kommer fram till henne, ser vad som håller på att hända och skäller ut henne efter noter. Han säger åt henne att skärpa sig och hon inser att hon måste göra det. Hon måste vara stark för att kunna hjälpa de sårade.



Det tredje lajvminnet är från mitt första lajv, Oro på Halta Paddan. Det där jag var på strax innan jag skulle gifta mig...
Vi håller på att laga mat inne i tältet i människolägret när Sigram, svartalverna, kommer upp. De jagar ut oss ur tältet och vill att vi ska stå på led. Först efter bokstavsordning (funkar sämre, människorna är analfabeter), sedan efter längdordning. De genomsöker vårt tält och hittar ett svärd. De frågar vems svärdet är och Räv svarar: Det är ditt! Vilket stämmer, på sätt och vis :) Vi har iaf ingen aning om vems svärdet är, men det kryper fram att det kom från Mårds sovplats. Det kan vara Mårds.
Sigram bestämmer sig iaf för att straffa oss genom en blotning till deras gud Draken. Ajdå, inte så trevligt alls. När dom frågar vem som skall skäras i för att ta straffet stiger Mussla fram. Hennes systrar får inte komma till skada tänker hon, därför är det bättre att hon tar smällen. Dom blir ganska irriterade över att hon verkar vara frivillig för det, det hade säkert varit roligare att alla varit rädda för dom. Mussla är rädd, men samtidigt har hon sina systrar att tänka på. Dom skär i henne, men det räcker inte. De blotar alla andra som är där åxå. Tårarna rinner nedför Musslas kinder när de skär i hennes systrar, och alla andra. Särskilt lillasyster Uggla och den ömtåliga Vessla är jobbigt att se på. Vessla ger dom "spetsiga öron". En hel del massa känslor vaknar, hon blir både arg och besviken. Besviken för att de är så rädda och inte kan göra något åt Sigram. Alverna är 5 st och människorna är iaf dubbelt så många, men ändå står vi där hjälplösa.




Det var två starka minnen, där mina roller reagerade kraftigt men inte jag. I båda fallen kände jag mig väldigt nöjd över hur jag spelade och kände mig verkligen som en observatör. Väldigt intressant känsla. Både när man står inne i värdshuset och börjar hyperventilera och tårarna sprutar för man är rädd och känner sig väldigt ensam och när man står på berget och mest är otillräcklig och därför grinar man. Ilskan som kommer är inte min, utan min karaktärs.

Vi har hittat ett hus!

Jag minns att jag hade nån annan spännande titel på det här blogginlägget, men jag tror jag sov bort det tidigare idag ;)
Den här dagen har varit fantastiskt innehållsrik, den började med att jag steg upp halv 6 imorse. Toktidigt för nån som är van att vakna nio-tio-tiden. Men har man planer så har man!
Jag var sedan iväg på frukost med BNI här i stan. Otroligt häftigt nätverk! Det var inget sånt där lyssna på nån tradig föreläsare under tiden du äter frukost och gå sen hem. Utan det var väldigt konkret. Man efterfrågar folk man behöver få kontakt med och sedan hjälper folk varandra att ta sig vidare. Underbart! Blir kanske till att söka mikrobidrag och gå med i den.

Jag skapade några kontakter, ska se var dom leder mig, förhoppningsvis till mer jobb :)
Sen var jag till af och träffade lite olika folk som hjälper egna-företagare. Pratade med af's egen ansvariga för företagande och jag tror att det här kommer gå bra. Ska prata lite mer med Start och sen får vi se vart det leder.


Men allvarligt talat. Jag har stora neonskyltar som pekar åt vilket håll jag ska gå. Det börjar bli svårt att ignorera dom ;)
Ska tydligen på företagsfrukost imorgon åxå. Nätverka, nätverka, nätverka! Tur att jag har fått hem mina nya visitkort...


När jag var klar med allt det så upptäckte jag att Leif hade försökt nå mig en massa. Två sms och tre missade samtal. Det är nämligen så att vi har hittat ett hus!
Vi har varit dit och sett på det, jag har varit ut två ggr, andra gången för att titta på tomten lite mer. Tomten är mkt mindre än vad jag tänkt mig, men det kommer att gå! Det kanske är smart att inte ha en alltför stor trädgård heller, om det är tänkt att man ska jobba som mest under sommaren ändå...
Den kommer att innehålla äppelträd, spaljerade plommonträd, körsbär och kanske päron? Även silverpil, kanske en blågran, helt klart en lönn, troligen en näverhägg... mmmm :)

Det känns bra det här :)

Obildade dumma barn

Ibland är det så. Man träffar på folk som inte äger sig själva. Andra ser felen, men det är dom andra som har fel. Det är dom andra vars öron är trasiga.

Jag har träffat några sånna, bla en chef som inte hörde vad sina egna ord. Hörde inte hur fel dom lät när dom kom ut.

Jag är inte rädd att säga ifrån, däremot kan jag dröja väldigt länge innan jag gör det. Jag vill gärna invänta rätt tillfälle, dock finns det inte många tillfällen som är rätta, utan har man nåt att säga är det bäst att göra det så fort som möjligt.

Jag kan inte säga att jag är bra på det, men jag jobbar på att bli bättre iaf. Och visst är det fruktansvärt dumt att påpeka stickan i ögat på andra när man själv inte ser sin egen?

Dock tror jag att min inväntan på den rätta stunden kan få mig att framgå som falsk, det är inte min mening. Det är det jag måste lära mig. Att våga såra människor genom att säga sanningen då det krävs, inte vänta till "rätt tillfälle" och såra dom genom att ha innehållit den så länge.

Vad har du att lära dig?

Förövrigt har Leif magsjuka, och det kan hända att jag mår illa igen åxå :/

Personlig utveckling?

Det är sånt man behöver lite då och då. Jag har behövt det dom senaste typ 5 åren, ungefär sen dess jag slutade plugga. När jag jobbade på blomsterlandet fick jag hela tiden se alla andra fara på lite olika kurser och fortbildningar, olika roliga utmaningar att ta sig ann. Allt medans jag själv stod i kassan som den extrapersonalen jag var. Sista året var det tänkt att jag skulle få vara ansvarig för uteträdgården och det kändes verkligen som en rejäl utmaning! Jag, ansvarig! Wow! Vad spännande!
Sen gick det ju som det gick, personal blev överflödig och jag var en av många som fick sluta.

Jag har än inte tagit reda på hur jag ska vidareutvecklas. Jag vet att jag måste göra det. Men hur, och inom vad? Smartast är självklart att fortsätta på samma spår som jag tidigare varit på, jag måste bara ta reda på vilka slags jobb det finns att få i stan, och hur kan jag göra för att ta mig dit?
Praktik på tekniska kontoret kan vara en sak. Måste prata med min handläggare om det, möjligheten att lära sig saker kan finnas. Kanske. Hoppas.

Nåt nytt från er?