Fast inte riktigt, nej kristen.
Med betydelse vadå?
Att jag är uppfostrad till att bli det, eller att jag har valt det själv? Vore det uppfostran så borde väl min tro vara väldig lik mina föräldrars? Det är den verkligen inte.
Och om jag har valt det själv, varför gjorde jag det då? Man kan ju knappast påstå att samhället tycker att man är smart om man är kristen. Visst, många säger självklart att "Du får tro hur du vill, bara du inte försöker frälsa mig" (Typ litegrann som det gör inget att du är homosexuell, bara du inte stöter på mig...) och det får säkert dom att känna sig bra, men allvarligt, visst tycker samhället att kristna är lite dumma i huvet.
I USA är det en självklarthet att man ska vara kristen, i Sverige är du konstig om du är det. Nu vill jag inte alls på något sätt påstå att USA är ett föredömme, verkligen inte, jag jämför bara hur olika kulturerna är.
Jag är stolt över vårat samhälle, att vi har ett fungerande (nåja, typ) nät under oss om vi skulle falla.
Men jag skäms över den främlingsfientlighet som finns mot det mesta.
Är det svenskarnas sätt att vara? Vårat samhälle funkar, så stoppa inte in några nya saker här i, kom inte med nåt som inte stödjer formen, avvikande är dåligt. Var inte bög, mörkhyad, kristen, muslim... Det följer inte normen och det är inte bra.
Ibland funderar jag på hur det skulle vara att ha riktigt nära vänner som var precis som en själv. Att passa in på ett självklart sätt, inte be om ursäkt och förklara sin tro så att den ska bli "normal". Eller att ha tillräckligt med självförtroende att skita i andras åsikter och tro som man vill ändå.
Att uppfostra barn direkt in i en religion, är det så mycket värre än att uppfostra barn direkt mot en religion?
Jag tror att man kan uppfostra ett barn till vilka åsikter som helst, från början. Sen kommer barnet ändå att skaffa sig egna när det växer upp. Jag gjorde ju det.
Synd att mina tankar rusar för fort för att jag skulle kunna skriva det här till ett riktigt bra blogginlägg. Jag ber om ursäkt för ostrukturen i texten och tankarna.
Jag kommer aldrig bli normal.
2 kommentarer:
Du, Normal? Aldrig. :D
Det finns mycket bra med religion och mycket dåligt. Det som är bra är att man som "normalt kristen" t.ex. har ganska bra riktlinjer att rätta sig efter, t.ex. man ska inte stjäla, döda osv. Man kan även hävda att det är sunt förnuft. Och/eller att det hur som helst ingår i ens vanliga uppfostran. Vilket jag håller med om.
Sen finns det dåliga saker som vilket oftast beror på övertro och/eller feltolkningar. Gud kör inte bilen åt dig, så var uppmärksam för fan! =D
Uppfostra kidsen vettigt och låt dem själva bestämma i mogen ålder. Och kidsen söker oftast efter svar på egen hand ändå, so don't worry.
=D
Nej, ingen vill väl egentligen vara riktigt normal, det verkar tråkigt. Men nån gång är det ju skönt att vara onormal tillsammans med nån... ;)
Javisst finns det många dåliga saker med feltro. Det är bara jobbigt att få höra det om just sin egen religion... Eller typ av religion, ja, du fattar nog. Att folk är idioter som är kristna...
Åsså har jag kommit fram till att riktiga ateister, verkligen inte borde fira jul. Eller möjligtvis fira alla religionshögtider... Nån rätta borde det ju vara ;P
Skicka en kommentar