Inte tid att blogga

Det har jag verkligen inte. Men, idag ska jag göra ett supersnabbt inlägg. Livet är underbart! Det är stressat och många trötta mornar och kvällar, men Caspians leende gör det hela värt det flera gånger om :)

 Amningen var svår att få igång från början, troligen pga att det blev kejsarsnitt, men nu funkar det som den ska. Jag behöver amningsnapp för att lillen ska få grepp, men det är jag ändå bara tacksam över. Visst är det jobbigt när han är hungrig och viftar till så nappen åker av, men jag har inte haft några sår eller nåt sånt :)

Det går även bra att jobba. Jag jobbar inte 100%, inte ens dom dagar som är mina jobbdagar, dvs torsdagar och fredagar. Men jag tror att jag lyckas hyfsat bra iaf. Det återstår väl att se nästa år, om kunderna är nöjda så återkommer dom :)

Snart börjar beskärningssäsongen, då kommer Leif vara helt pappaledig och jag kommer jobba allt som går. Blir spännande att se hur det kommer funka. Blir även spännande att se hur det blir rent ekonomiskt. Jag kanske ska försöka ta ut en lön i år? :P

Nu ska jag skynda mig, liten sover och jag har hunnit med att duscha, men frukost och hänga tvätt vore inte så fel heller. Iaf frukosten, tvätten kan jag göra när han är vaken åxå :) Bjuder på en bild från dopet på Tällberg.

Caspian i mormors famn.

Förlossningsberättelse

Nu när jag sitter uppe och ammar så passar det ju alldeles utmärkt att ta och berätta om hur förlossningen gick till. Senaste inlägget här var visst 23:e april och det skulle dröja mer än två veckor till innan Caspian kom. Jag kan avslöja att jag var ganska övervänt där på slutet, totalt blev det 19 dagar jag gick över tiden.
Veckan innan så åkte vi in varannan dag på ultraljud, för att se så att lillen hade det bra i magen. Dom kollade så att det fanns fostervatten och att moderkakan fungerade som den skulle. Det var inga problem där, men på söndagen bestämdes det att vi skulle åka in kommande dag och påbörja allt med hjälp av hormoner. Det kändes bra att få satt ett datum för när det skulle börjas, vi kunde dessutom förbereda oss hemma genom att kolla igenom väskan, ordna så att vi hade nåt att titta på under dagen (How I met your mother) och lite sånt. Vi ordnade även skjuts av Jonas och Anna, som har ställt upp hur mkt som helst för oss! Dom är ju lätt snällast i världen!

På måndag morgon åkte vi alltså in, dom kollade via ultraljud och sedan ctg att allt såg bra ut. Sen fick jag ett hormonpiller för att starta upp allt, åsså fick vi vänta.
Jag började få värkar, mer och mer, men inte så farliga ändå. Vi gick omkring på bb och i sjukhuset för att fördriva tiden. Vid värkarna fick vi stanna av och vila, men annars gick allt bara fint. Det ringde kunder och frågade om beskärning, Leif blängde väl lite på mig och muttrade om att vi var på bb när jag svarade ;) Dagen fortsatte väl i stort så, vi satt inne på rummet och tittade på How I met your mother, tog några promenader och kollade med ctg:n.
Fram till halv elva på kvällen, sen började det hända saker. Jag låg i sängen och försökte sova, det är ändå ganska jobbigt gå omkring och ha ont en hel dag. Rätt som det är känner jag värkarna öka markant, otroligt mkt rent av. Jag tar mig in till toaletten, och vattnet går. En väldigt intressant känsla, mest tog den ont. Sen satte värkarna igång ganska bra. Det gick inte att sitta eller ligga, det enda som funkade var att gå omkring långsamt, långsamt i korridoren framåtlutad på en sån där svävare. Men när kockan närmade sig två var jag så trött att jag bara ville grina och sova. Då bad jag om smärtlindring och fick en spruta morfin, sen sov jag inom 10 min.

På tisdag morgon började allt med att dom kände efter hur mkt jag hade öppnat mig, det var enbart en cm, så dom satte in ett dropp på mig. Det gick fort men knappast smärtfritt. Sedan satte dom in hormondropp på mig som de ökade successivt under dagen. Vid lunchtid var det fruktansvärt! Leif kunde inte röra i mig, för det kröp under huden, speciellt i benen. Värkarna var ganska jobbiga och det var inte alls roligt.
Barnmorskan frågade mig vad jag tyckte om bedövning, och jag sa att jag helt klart var för det. Så dom ringde efter narkosläkaren som skulle lägga in epiduralbedövning på mig. Det var en fascinerande upplevelse. Jag fick sätta mig på kanten på sängen och kuta med ryggen. Jag var förberedd på att det skulle ta jätteont, för det är vad alla säger att det gör. Hon berättade vad hon gjorde, att hon först satte in bedövning som stack litegrann, sen satte hon in själva epiduralbedövningen, men just som hon stuckit in den en bit fick jag en värk. Hon undrade om jag kunde andas genom den, men det kunde jag inte, så hon fick dra ut bedövningen. När värken var på nedgående så skyndade hon sig med att få till bedövningen igen. Sen blev det total förvirring när hon undrade hur det kändes och jag som väntade mig att det skulle ta skitont satt och väntade på smärtan. Den kom aldrig. Så jag fattade inte vad det var jag skulle känna. Och hon förstod inte varför jag inget kände, och blev till slut orolig över att hon gjort nåt fel och undrade om jag kunde vifta på tårna. Det kunde jag, utan problem. När det kom fram att jag satt och väntade på smärta som aldrig kom så blev alla lugnade och glada :) Efter jag fått epiduralbedövningen så försvann smärtan nästan helt. Det var otroligt skönt! Leif fick massera mina fötter och framförallt klia benen på mig. Och jag somnade ganska snart.
Varannan timma tror jag dom var in och kände hur mkt jag öppnat mig, och vid middagstid var jag öppen 6-7 cm. Äntligen! Så lång tid kunde det inte vara kvar nu! Men där tog vi misste...
För under hela kvällen var det så öppen jag var, 6-7 cm, aldrig något mer. När klockan slog tolv så tyckte barnmorskan (nattpersonalen, min fina Vanilda hade gått hem för dagen) att jag skulle förbereda mig på att det kunde bli kejsarsnitt nästa morgon. Så vips fick jag varken äta eller dricka nåt mer. Att jag inte fick dricka var nog det värsta, för så mkt som jag svettades då har jag nog aldrig förr svettats. Dom stängde även av droppet så att min livmoder skulle få vila upp sig lite, för att sedan kanske orka med att öppna sig mer till morgonen. När dom stängde av droppet så slutade värkarna helt att komma. Kl 2 på natten satte dom igång droppet igen men på morgonen visade det sig att jag inte öppnat mig nåt mer ändå.
Så vi började förbereda oss på kejsarsnitt. Det var väl inte vad varken jag eller Leif egentligen ville, men ibland blir det annars än man tänkt sig. Jag kände mig iaf trygg i händerna på barnmorskorna, nu hade även min barnmorska från tisdagen kommit in igen och det var jag glad över. Dom bokade in oss för operation och vi åkte ner, jag liggandes i sängen och Leif gåendes bredvid.

Leif fick byta kläder till fina blå "scrubs" och mig flyttade dom över till en annan säng, mer en bår än en säng.
Väl inne på operation så började dom med att sätta nya droppnålar på mig. Den gamla som sattes tisdagmorgon hade blivit ganska misshandlad, den tog ont och hade åkt ut nästan helt. Så det var bara att ta bort den. Iofs var det skönt, eftersom den som jag nämnde tog ont.
Däremot var det synd att dom var tvugna att sätta in två st nya nålar på mig, för jag är aningens svårtstucken. Mina vener drar ihop sig, spricker eller gömmer sig när man försöker. Dom började med högerhanden, efter två stick och lika många spräckta vener inväntade dom istället överläkaren från IVA. Han hade med sig en liten ultraljudsmaskin och letade alltså reda på venerna med hjälp av denna. Jag småkikade lite och det såg ganska coolt ut. Trots det så stack han igenom två vener innan han lyckades få i en nål. Hon som börjat med högerhanden hade under tiden gjort ett nytt försök med vänsterhanden och lyckats få in en nål där. Totalt tog det 75 min att få in två nålar, så ifall ni undrar varför jag är nålrädd och varför jag inte är en av dom som ger blod, ta och fundera lite till på det svaret ;) Kan även tillägga att det här var enda tillfället jag utnyttjade lustgasen...
Efter det var det dags för ryggmärgsbedövningen, samma läkare från narkosen gjorde det och inför det var jag inte det minsta nervös. Det tog väl ca 5 min, sen var jag bedövad från lungorna och neråt typ. Kändes väldigt märkligt. Dom spände upp ett skynke över sängen så att jag och Leif inte skulle se nåt. Sen sänkte dom sängen så att Leif var tvungen att huka sig ganska ordentligt för att inte råka se över skynket.
Själva operationen var lustig. Jag var ju helt bedövad så jag kände ingen smärta, däremot kände jag hur dom höll på och bökade. Det kändes som dom hade lagt en stor väska på magen och höll på att gräva i den efter något. När dom sedan lade sig på magen för att bokstavligt pressa ut pojken var det lite obehagligt. Jag blev dessutom ganska hungrig, jag hade ju inte ätit nåt sen middagen kvällen innan.
Helt plötsligt håller dom upp en liten sprattlande grej och visar för Leif, jag tror att jag såg ansiktet typ. Dom frågar Leif om han såg vad det var, och han säger "ja, vi har fått en pojke". Där börjar jag gråta lite lätt :) Leif får följa med ut med pojken medan dom syr igen mig. 17 stygn blev det.
Sen skjutsar dom ut mig, lyfter tillbaka mig på sängen, svinobehagligt att inte känna av benen, och sedan får jag komma ut till korridoren där Leif är med våran son.
Caspian var 54 cm lång och vägde 4120 gram vid födseln. Han hade ena handen uppe vid örat inne i livmodern, så hade dom inte gjort kejsarsnitt hade det blivit en jobbig förlossning. Han ligger oftast så när han sover nu åxå. Klockan var 9.20 när han kom ut.

Caspian en timma gammal.

Hemma i spjälsängen.

Idag har jag jobbat

Eftersom inget ännu har hänt, så var jag iväg och vattnade blommor på kontoret jag inrett. Dom verkar ta sig fint :) Hade småvärkar i princip hela tiden, men inget mer. Passade på att vara in på apoteket och köpa amningsbehå och inlägg, så nu är jag helt redo för nedsläpp. Ska väl bara se när det passar liten åxå...

Jag har fått många tips om vad jag ska göra för att sätta igång det hela, det är nästan så att alla andra verkar vara mer övervänta än vad jag och Leif är :) Helt ok för mig, men jag börjar väl som vara inne på att liten får komma nu :)

För övrigt har vi skaffat en frysbox nu. Den är rengjord, ställd i källaren och ikopplad. Jag bar ner några matlådor som stoppats in i frysen tidigare. 14 st var det visst... Jag kanske har boat litegrann ;) Känns bara väldigt praktiskt att veta att vi har mat färdiglagad, så om det kommer dagar då man inte orkar göra nåt, är det bara att gå ner till frysen och hämta upp lämplig låda :) Tror jag ska ta och göra lite mer mat imorgon åxå. Nu när vi har plats så kan man ju passa på :) Baka kan jag nog åxå göra. Köpte mer vetemjöl idag, då det sista användes till brödet jag gjorde igår. Det blev supergott! Jag rev ner ett äpple i degen och använde lite mindre rågmjöl och lite mer sirap. Även lite kanel och kardemumma... tror jag hade i lite kummin åxå. Sött och bra matbröd. Och billigare än köpes :) 24 st små bullar blev det av degen, inte lika många kvar nu ;)

Det är så att man känner sig lite huslig helt enkelt. Får passa på medans orken och tiden finns :)

Vad ska jag laga för mat imorgon?

Ingen bebis ännu

Nu är det nästan så att jag har börjat ha lite jobbigt i graviditeten. Det blir svårare och svårare att sova på nätterna, igår öppnade vi fönstret på vid gavel för att jag skulle kunna sluta svettas. Snöstormen ven utanför och jag kunde till slut slappna av så pass att det gick att sova. Jag har lite förvärkar då och då, men inget allvarligare än så. Idag började dom lite tidigare än förrut, så det känns ju lovande iaf. Dom blir fler och fler, till slut startar det väl på riktigt åxå :) Det märks att kroppen är tyngre än förrut åxå. Jag får ont i svanken av att tömma och fylla diskmaskinen, det tar väl max 5 min. Jag har tagit ledigt från allt lajvarr nu och i nån vecka framåt. Eftersom det bara är administrativa grejer jag ska göra, så är det inte så ansträngande. Men jag vill fokusera på nåt annat just nu :) Istället för att varje natt drömma om lajv, vill jag vara avslappnad och redo när liten får för sig att komma ut :) Jag ska se om jag inte tar nån bild på magen, borde inte riktigt vara så många dagar kvar som jag har den :)

Norrans Vårbilaga!

Idag har jag varit med i tidningen, ett mkt bra reportage som handlade om mig och mitt företag Emmas Trädgårdsservice. Jag är jättenöjd! Norran har skrivit väldigt bra, även om det låter som att jag egentligen är norrbottning. Det står att jag är uppväxt utanför Piteå typ. Det kan ju nästan stämma, lite beroende på hur man räknar :)
Det är närmare till Piteå än till Skellefteå från mitt barndomshem, men att säga att jag är uppvuxen i en by utanför Byske hade kanske varit lite mer korrekt ;)



Reportaget är väldigt bra, det galna är väl att dom var hit för två veckor sen typ, intervjuade och fotade mig utomhus i trädgården. Tittar man ut nu så tror man att det gjordes förra våren!
Det började snöa igår, har inte slutat ännu och att jag står och krattar gräsmattan är väldigt svårt att förstå... Det blir även lite konstiga råd som jag ger, men hade det inte snöat utan varit sol och varmt hade det varit lättare att ta åt sig av dom :)

Nåja, jag är mkt nöjd med reportaget. Det blev bra information och jag hade jätteroligt när dom kom hit och intervjuade mig åxå!

I övrigt så har jag fler och fler förvärkar för varje dag. BF på fredag, får väl se hur länge det dröjer efter det :)

Done and Done!

Jag är klar med ritningen! Jag har mailat iväg den till kunden och nu hoppas jag bara att hon gillar den åxå...
Det är alltid så pirrigt när man gör det, men jag tror att hon ska gilla den.

Det är iaf väldigt skönt att vara klar, för nu har jag inget jobb som jag måste göra innan bf. Ha! Jag är ledig! Jag kan koncentrera mig på att ordna klart saker här hemma, som att tvätta alla barnkläderna en gång innan bebisen kommer :)
Eller så mina frön till trädgården.
Jag kan rent av sätta mig ner och planera min egen trädgård! Nice!

Så otroligt skönt, jag tror jag måste fira det här på nåt vis. Kanske varm choklad och en macka? Gissa vem som kommer slockna på tre röda efter det? ;)

Yay!

Så trött

Jag sitter och jobbar med trädgårdsritningen nu, men det går väääldigt långsamt idag. Jag är så trött! Inte sömnig, utan typ slut i kroppen. Jag har väldigt lite kvar att göra, själva ritningen är klar och jag ska bara skriva en massa text typ. Men helst av allt skulle jag nog vilja ligga i soffan, äta goda frukter och se på film.
Jag åt citron idag, det var jättegott. Efter att ha ätit två kiwi som var jättesöta var jag tvungen ha nåt surt. Jag hade som för mig att kiwi var ganska surt, men inte dom här inte.
Apelsinjuice skulle inte heller sitta fel... mmmm...
Apelsinjuice och chips typ. Det vore ganska underbart.

Vi får se vad det blir till middag idag. Jag har en fårbog i ugnen, men jag tror inte att den hinner klart innan kl sju typ, och det är ganska länge att vänta på middag. Men jag gjorde gratinerad korv igår, så hittar vi bara på nåt att äta till den har vi en middag :) Hade verkligen ett ryck igår när efter jag handlat mat. Hade köpt 3 blodpuddingar och 2 falukorvar, allt skivades (ja, korven delades ju egentligen bara på mitten) och frös in, utom en blodpudding som vi åt till middag och en halv korv som jag åxå lagade till. Vi skulle bara haft en frys så kunde jag laga massor av mat och frysa in. Jag har hört att man kan uppskatta det när man har fått en liten en. Tydligen kommer vi inte orka laga mat pga all sömnbrist vi får. Nåja, vi får väl se hur det blir :)

Nä, nu ska jag försöka lägga in en sista stöt på ritningen, så jag blir färdig med den och kan lägga den åt sidan och slappna av. Eller möjligen så lite frön ;)